Tsion Kassaye
Jag utmanade jag mig själv att besöka en kyrka som jag aldrig besökt; Flemingsbergs kyrka. Att utmana sig själv och göra något som man tidigare inte har gjort – det fick bli min ”togo” för denna uppgift. Jag ville att bilderna i bildserien skulle ge en varm känsla, därmed lade jag till varma toner och framhävde det varma i bilderna. För det är precis så jag kände när jag klev in i Flemingsbergs församling. Kyrkan var inte stor så att man kände sig liten eller osedd, det var inte många människor i rörelse som det var St. Klara kyrkan. Man kände värme, tillhörighet och att allt var enkelt att hitta och man kände allt
man behövde fanns där. Inte minst att man hittar Bibeln på sitt eget språk, när jag såg det kände jag mig verkligen inkluderad, jag kände mig hemma.
Moa Hedquist
Den allmänna uppfattningen av konstformen dans och balett är att den ska vara graciös, vacker och lycklig. Något som kan ge upphov till självkritiska och dystra tankar hos dansaren som känner press att leva upp till allmänhetens förväntningar och krav. I denna bildserie har jag försökt spegla dessa vemodiga känslor. Samtidigt är dansen ett värdefullt verktyg som hjälper många dansare uttrycka sina innersta känslor. Därför är inte syftet med bildserien att porträttera dansandet som något dåligt eller skadligt, utan bara förmedla en dansares känslor i stunder där den sociala pressen som kommer med dansen blir för mycket.
Tatiana Choulyndina
Jag valde att följa utvecklingen av en kvist på ett träd under våren. Anna Clarén skriver att det är bra att utmana sig på något sätt när man väjer ett tema för sitt projekt. I mitt fall valde jag en kvist som mitt huvudmotiv som jag personligen anser vara svårt att fotografera. Ett ganska smalt och begränsat område geografiskt. Bildernas innehåll är däremot inte lika begränsat. Jag visste från början att blad och blomknoppar kommer att utvecklas under våren men jag visste inte exakt hur och när.
För mitt projekt valde jag en solbelyst kvist på ett prydnadsträd Purpurapel som växer på vår gård utanför huset.
Christina Bild
Jag valde att skildra tre män, Erik, Johan och Nicholas, som har två saker gemensamt, dels musiken, dels en passion för helt olika, lite udda hobbies. Jag ville skildra deras känslor och stämningar när de ägnar sig åt musiken respektive sin hobby. Alla tre har gitarr som huvudinstrument och jag ville visa deras musikaliska vardag, stunderna när de sitter och spelar som avkoppling, improviserar och ibland tänker på annat – inte när det är totalt fokus för att öva in något nytt eller komponera. Jag bad dem därför välja platser hemma där de känner sig bekväma och brukar sitta när de spelar. För att förstärka deras känslor för musicerandet fotade jag utan ögonkontakt. Vi ser dem försvinna in i musikens värld, inte betraktarens öga. Den andra bilden skildrar deras respektive hobby.
Tor Arvill
Som inflyttad lantis har jag gnällt på att det är mycket folk och rörigt i stan oftare än vad jag vågar erkänna i skrift, men faktum är att människorna utgör en lika central del av stadsbilden som arkitekturen. Med inspiration av Pieter Ten Hoopens kommentar om att fokusera på det mindre dramatiska valde jag därför att försöka gestalta staden som en plats fylld med liv och hur platt den känns utan detta. I detta projekt ville jag därför utgå från landskapsbilder eller stilla motiv där rörelsen existerar som en naturlig del av omgivningen.
Julia Wåhlin
Utifrån Sara Sandlunds bästa tips i dokumentet Storytelling om berättande bild (u.å) har
projektet präglats av en tydlig planering just för att fototillfället utan större svårigheter ska
kunna genomföras. För denna bildserie bestämde jag i planeringsfasen att fokusera på ett
specifikt ämne som även Henry Carroll (s.115, 2023) motiverar som ett bra sätt för att ge
fotografierna ett bättre resultat. Fokusområdet för denna bildserie fick komma att bli ljuset,
närmare bestämt ljuset i mörkret.
Alan Arif Kareem
Jag har valt att fotografera det dagliga livet hos min mormor och morfar i Upplands Väsby, där deras hem står som en symbol för både familjeband och utmaningar, med min mamma i framkanten.
Utgångspunkten har varit att fånga min mammas insatser för att stödja sina föräldrar genom att städa, tvätta, handla och erbjuda det sociala stödet de behöver när det statliga systemets hjälp inte räcker till.