Tuva Felde
detta fotoprojekt har jag valt att fota under julafton, när man träffar både vänner, familj för att fira, öppna presenter och äta god mat. Jag har valt att fotografera saker som nog de flesta känner till om förberedelserna inför jul. Från att slå in presenter till att laga mat och hälla upp något att skåla med. Jag har valt att inte ta med nå ansikten då jag vill att alla ska kunna känna igen sig, man ser att förberedelsen görs av någon men det är olika i alla familjer.
Sara Wollter
Här suddas gränserna mellan smink och konst ut, där smink inte associeras med att täcka eller förbättra, utan istället användas på ett kreativt sätt för att skapa och ge uttryck för något. Från en ren canvas till ett konstverk.
Jag utgick från Anna Claréns bästa tips ur dokumentet Storytelling om berättande bild, att välja ett tema och begränsa mig till ett smalt område, både vad gäller geografisk plats och bildernas innehåll. Det hänger också lite ihop med ett av Pieter Ten Hoopens tips jag gick efter, att välja ett enkelt ämne.
Esaias Widén Oljons
Sen något år tillbaka har en affisch av ”Nej till alkohol!” av Viktor Ivanovich Govorkov suttit hemma i mitt kök ovanför spisfläkten. Jag köpte den på Stadsmissionen, egentligen för ramens skull. Trycket är lågupplöst, blekt och suddigt, men i brist på andra verk har den stannat i ramen, och den temat passar helt klart.
Affischen föreställer knappt två män vid ett matbord, den ena utanför bild och den andra ätandes från en tallrik med brun-gula kanter. Mannen utanför bild syns endast med en hand som sträcker fram och erbjuder en sup i ett utsmyckat, traditionellt snaps-glas. Den andre mannen tackar, med höjd hand och bestämt ansiktsuttryck, nej, vilket stort skrivs ut i affischens övre vänstra hörn: ”HET!”, eller ”Niet!”. Snyggt nog både översätts det på svenska till ”nej!”, men skrivs skrivs som ”het!”.
I denna bild-serie har har jag försökt återskapa och spela vidare på denna scen. Jag råkar äga likadana snapsglas och en lik nog tallrik. Tallriken, besticken, glaset och en flaska fick huvudroller i en lek med ljussättning och rörelse som inspirerats av bild från film och teater. Jag ville se vilken roll föremålen kunde spela, berättelsen som kunde skapas och hur det skulle skilja sig mot originalet. Jag ställde upp en enkel studio i vardagsrummet med ett mörkt lakan, ett par skarpa fotolampor och en mjukare rislampa.
Resultatet ser jag utspela sig som en bildsekvens snarare än en serie bilder. En teaser-trailer av snabba klipp, ett hastig drama som utspelar sig i början av måltiden. Du gnuggar dig suddigt i ögonen tittandes ner på bordet. En tallrik, en flaska, bestick, ett glas. Du ser klart i en kort sekund, innan du sveps vidare. Glaset rycks bort. ”Het!”.
Alice Titialii
Utgångspunkten för det här fotoprojektet var att följa Anna Claréns tips för att skapa bildberättelser. I Bengt Luthmans artikel Lär dig berätta med fler bilder – story telling delar Anna Clarén med sig om två huvudsakliga tips för bra storytelling. Det första tipset är att ge sig själv ett tema, gärna något man själv känner sig obekväm med. Det andra tipset är att begränsa sig till ett smal område, både gällande geografisk plats och innehåll på bilderna.
I min bildserie har jag valt att dokumentera människorna som befinner sig i Hötorgshallen. Temat hjälper mig både att begränsa det geografiska området och ger mig en utmaning att göra något jag inte är helt bekväm med, att fota människor. Hötorgshallen är en välkänd plats i Stockholm, men oftast tar man bara en snabb sväng i bland handlarna om man ens går in i hallen över huvud taget. Men Hötorgshallen är inte bara en plats för förbipasserande, jag har därför valt att fokusera den här bildserien på de människor som stannar till och spenderar tid i saluhallen.
Thomas Sörinder
För min bildberättelse bestämde jag mig för att passa på och använda det materialet som jag lyckades plåta på min resa på den fantastiska Teneriffa under jul och nyårssemester. Jag bestämde att fotografera den underbara soluppgången på stranden Las Teresitas och på så sätt berätta hur stranden kommer till liv med olika scener som man bara kan se vid de första solstrålarna, som uppsättningen av solsängar och parasoller, morgonmotionering av ett fåtal personer, nyvaknade fiskmåsar på den nyslätade sanden. Det var många olika detaljer som kom till liv om man var beredd att vara där i god tid för att ta del utav en av de absolut bästa stunderna på dagen. Jag valde just detta tema bland annat för soluppgångens unika och naturliga belysning, och för den stillsamma känslan som man får på en strand som normalt är överbefolkad och fullsatt. De naturliga varma färgerna framhäver strandens skönhet och gjorde det väldigt enkelt för efterredigering då man behövde inte ställa om så många olika värden. På de flesta bilderna använde jag mig av tredjedels regeln som jag fortfarande håller på att vänja mig vid.
Jessica Ritzén
Jag och min tvillingsyster Susan firar för första gången jul utan föräldrar. Nu är det upp till oss hur julen ska firas. Märkligt nog blir den mer traditionell än någonsin. Gran vill ingen av oss vara utan i år. På Tumba bruk har arbetarna i alla tider fått hugga sig en julgran så den 14 december tar vi sågen med oss ut för att fälla den finaste granen. Likt Tove Janssons Mumintroll i novellen ”Granen” är vi på jakt efter en ny slags jul.
Erica Lindhé
Bakning har för mig alltid varit metodiskt och lugnande. Du har precisa och noggrant formulerade instruktioner, så om du följer dem till punkt och pricka kommer resultatet alltid att vara detsamma. I det här projektet har jag försökt att, precis lika noggrant som jag följer receptet, visa både min process i bakandet, samt mina tankar.
Thea Grahn Hollström
Jag valde att fotografera saker som förknippas med julen, ett tema som kan ha olika betydelser för olika människor. För mig handlar det om nostalgi och barndomsminnen. Varje objekt representerade något som väckte känslor och minnen av värme och trygghet. Genom att fånga dessa julrelaterade objekt försökte jag visa hur små, vardagliga detaljer kan bära stora känslomässiga värden. Anna Claréns metod inspirerade mig att fokusera geografiskt och tematiskt på ett smalt område, vilket jag gjorde genom att fotografera julsaker hemma hos mina föräldrar.
Johanna Hagström
Jag tycker normalt om att ge mig ut i naturen och fotografera, men den kalla årstiden fick mig att känna som att det var för mörkt och ruggigt för att ge sig ut med kameran. Det är lätt att förknippa vinter endast med mörker, grått och slask. Med det i åtanke valde jag temat ”vinterfärger”, och bestämde mig för att utmana mig själv att ge mig ut i kylan och hitta färg i vintermörkret. Jag ville hitta intressanta färgdetaljer i naturen som lyfte fram kylan och känslan av vinter, men även värmen och tecknen på liv som finns där under.
När jag sammanställde bilderna i bildserien valde jag att främst se på serien som en helhet, i stället för individuella foton. Var för sig visar bilderna enstaka detaljer av en miljö, men sedda ihop vill jag att de ska skapa ett helhetsintryck och en mer sammanhängande bild av känslan av att vara ute i naturen på vintern.
Detta tankesätt informerade mina val både av vilka foton som skulle ingå i serien, samt hur jag valde att efterbehandla dem. Jag ville bibehålla en genomgående känsla, färgskala och ett starkt visuellt band mellan bilderna när de placerades bredvid varandra. Mitt mål med den här fotoserien var att jag ville utforska och experimentera med färgerna som kan hittas i ett annars grått landskap.
I den här serien valde jag att främst nyttja balanserade, centrerade kompositioner och ett kort skärpedjup på kameran. Dessa val gjordes för att styrka konceptet om att lyfta fram och sätta fokus på små detaljer i miljön. Av samma orsak valde jag även att beskära fotona till ett kvadratiskt format, för att kunna helt centrera subjekten och lägga större fokus på objekten i bildernas mittpunkter.
När jag valde ordningen som fotona skulle presenteras på i serien så hade jag, utöver den visuella balansen av fotona, även bildernas subjekt och färger i åtanke. Jag ville att det till skulle kännas som att färgerna i varje bild övergick naturligt mellan färgerna i bilden före och efter.
Josefin Bernhoff
Under de mörka och kalla månaderna i Sverige blir solen en oumbärlig källa till välbefinnande. I mina bilder har jag valt att spegla denna betydelse genom att fånga den känsla av värme och hopp som solen skänker oss. I mina bilder spelar solen alltid en central roll, och snön fångar känslan av kyla och att vi befinner oss i de mörka månaderna. Solen ger oss människor en känsla av lugn, särskilt när vi verkligen behöver den. Jag ville fånga det lugn som solen för med sig, både i hur ljuset faller och i kontrasterna mellan mörkt och ljust, kallt och varmt. Jag valde att fotografera utomhus för att fånga solen, som var mitt huvudtema. För att fånga den känsla jag var ute efter, tänkte jag både på hur vi själva upplever solen och studerade andra som upptäcker den