Esaias Widén Oljons

Sen något år tillbaka har en affisch av ”Nej till alkohol!” av Viktor Ivanovich Govorkov suttit hemma i mitt kök ovanför spisfläkten. Jag köpte den på Stadsmissionen, egentligen för ramens skull. Trycket är lågupplöst, blekt och suddigt, men i brist på andra verk har den stannat i ramen, och den temat passar helt klart. Affischen föreställer knappt två män vid ett matbord, den ena utanför bild och den andra ätandes från en tallrik med brun-gula kanter. Mannen utanför bild syns endast med en hand som sträcker fram och erbjuder en sup i ett utsmyckat, traditionellt snaps-glas. Den andre mannen tackar, med höjd hand och bestämt ansiktsuttryck, nej, vilket stort skrivs ut i affischens övre vänstra hörn: ”HET!”, eller ”Niet!”. Snyggt nog både översätts det på svenska till "nej!", men skrivs skrivs som "het!". I denna bild-serie har har jag försökt återskapa och spela vidare på denna scen. Jag råkar äga likadana snapsglas och en lik nog tallrik. Tallriken, besticken, glaset och en flaska fick huvudroller i en lek med ljussättning och rörelse som inspirerats av bild från film och teater. Jag ville se vilken roll föremålen kunde spela, berättelsen som kunde skapas och hur det skulle skilja sig mot originalet. Jag ställde upp en enkel studio i vardagsrummet med ett mörkt lakan, ett par skarpa fotolampor och en mjukare rislampa. Resultatet ser jag utspela sig som en bildsekvens snarare än en serie bilder. En teaser-trailer av snabba klipp, ett hastig drama som utspelar sig i början av måltiden. Du gnuggar dig suddigt i ögonen tittandes ner på bordet. En tallrik, en flaska, bestick, ett glas. Du ser klart i en kort sekund, innan du sveps vidare. Glaset rycks bort. ”Het!”.